Pålitlig värmeåtervinning

Miljödesigndirektivet 2009/125/EG kräver minimala värmeåtervinningssiffror, som har en direkt inverkan på valet och utförandet av värmeåtervinningen. För plattvärmeväxlare har en minsta värmeåtervinningskoefficient på 0,73 varit på plats sedan 2018. Dessutom är tryckförlusten indirekt begränsad via den specifika ventilationseffekten SFP: Den motsvarar maximalt ca 280 Pa.

Dessa värden kan inte uppnås med korsflödare i små ventilationsenheter upp till ca 3500 m³/h. Motströmsflödena i detta lufteffektområde kan däremot överensstämma med minsta värmeåtervinningssiffrorna. Insats av större motströmmare för luftprestanda på mer än 5000 m3/h är för närvarande inte möjlig/användbar av tillverkningsskäl.

wachsmann-ernst-peter_2017_rund-1.jpg

« Vi säkerställer att du får marknadsförbara produkter och lösningar med tillförlitliga data. »

Ernst Wachsmann, Chef för produkthantering energiåtervinning

Avgörande är flödesformen.

För att kunna bedöma effekten av flödesformen i plattvärmeväxlaren (tvärflöde eller motströmflöde) är beräkning enligt NTU-metoden lämplig. Förenklat sett kan det ses att rent korsflöde för samma värmeåtervinningskoefficient (RWZ) på 0,73 skulle vara 1,57 gånger så stor som motströmmens storlek. Detta bekräftar den gamla visdomen att korsflödesanordningen kräver stora kantlängder och små plattavstånd för en hög RWZ. I praktiken innebär detta att en tvärflödesanordning med ett minimalt tillåtet plattavstånd vanligtvis kräver en kantlängd av minst 0,8 m för att uppnå den erforderliga RWZ (värmeåtervinningssiffror) på 0,73. Med vanliga bredder för ventilationsenheter och tillåtna tryckförluster resulterar detta i en lufteffekt på ca 3500 m³/h. Under detta värde är en ekonomisk lösning med rent korsflöde inte möjligt. För större luft strömmar upp till 100 000 m3/h, men värmeväxlaren med tvärflödes-plattvärmeväxlare ger stora fördelar.

Kriterierna värmeåtervinningskoefficient och ekonomin dominerar.

Om motströmmen är så kraftfull uppstår frågan varför den inte används i allmänhet. Anledningen är den svåra flödesvägledningen vid inloppet och utloppet. Den komplicerar design och tillverkning.

Luften går in i resp. lämnar två blandningszoner. Mellan eller i mitten arbetar den verkliga motströmmen. I blandningszonen motsvarar flödet mer eller mindre korsflödet medan det är ren motström i mittendelen. Längden på den här mellansektionen bestämmer primärt prestandan. Den erforderliga RWZ på 0,73 är således alltid tillgänglig, men kostar. En ekonomisk användning av en motström ges därför endast, om inte ett korsflöde kan användas med samma kraft.